*Jag vill inte vara det, jag kan inte vara det. Det tar för mycket av min tankekraft och min personlighet. Men för dig så kan jag vara det om du vill. Fast varför skulle du vara så tom att du skulle vilja ha någon som är sån? du är bättre än det. Att jag ens kan tänka att du skulle vilja att jag var sån. Jag vill att vi ska känna varandra nu. NU SKRIVER JAG JU OM DET FAST JAG INTE TÄNKER. helvetet. Jag skulle ju aldrig göra det. Jag är ju den som aldrig nedsätter mig med sådant här trams. Jag är ju större än så. Jag är ju det! Vad som har hänt nu det förstår jag inte. Hur kan en tämligen främmande person få mig att nedsätta mig själv på det här viset?

Jag kan följa med dig. Det är klart du inte vill.VARFÖR VILL DU INTE DET?

VAD TROR DU JAG KOMMER GÖRA? INLEDA NÅGON SLAGS KONVERSATION? HUR FÖRVÄNTAR DU DIG ATT JAG SKA REAGERA NÄR DU HÅLLER PÅ? DET ÄR GULLIGT MEN VART LEDER DET TROR DU? BLIR DU BESVIKEN NÄR JAG INTE REAGERAR PÅ DET? BLIR DU BESVIKEN OCH FRUSTRERAD? HUR FAN SKA JAG REAGERA? HUR SKULLE DU REAGERA? DU FÖRVÄNTAR DIG NÅGOT MEN DU GÅR BARA RAKT IN I EN VÄGG NÄR DU FÖRSÖKER FÅ MIN UPPMÄRKSAMHET. OM OCH OM OCH OM IGEN. MED HUVUDET RAKT IN I VÄGGEN. DUNK, DUNK, DUNK. HAR DU ONT? SNART KOMMER DU FÅ ONT. 

*Jag vill skriva om det men tänker inte. Jag vill skrika om det men tänker inte. Jag vill döda någon för det men tänker inte. Jag vill skriva om varför alla andras existens blir så ynklig i jämförelse, men tänker inte. Det är svårt att tänka.

TILL MIN GAMMLE MAN

"Varför har du en pall här?"

"För det är fin, tycker jag. Men den går inte att stå på för då rasar den ihop."

"Men pallar är väl till för att sitta på?"

"...jaha ja, nee det har jag aldrig testat"

Önskas strykning eller ej strykt, stryk över det som ej önskas. Stryk till den som efterlever gruppens regler.