Ja jag tycker att jag borde ta eget ansvar för att det ska bli bättre men när du hela tiden står i vägen för mig och kastar skit i mitt ansikte blir det lite svårt. Tänk på vad du säger till mig och vad du gör mot mig. Inte bara mig såklart.  Och ja, jag upplever det som att du står i vägen och kastar skit i mitt ansikte.

 Om jag har ett ansvar i det här så är det också ditt ansvar att INTE kasta skit på någon när någon försöker. Människor ger lätt upp då förstår du. Det är inte lätt att våga när jag upplever det som att det inte finns någon plats för mig pga du trycker ner mig.

 Jag MÅSTE ta eget ansvar säger du? Hur är det med ditt ansvar då? MÅSTE inte du ta ansvar? Du sitter på större möjligheter att förändra än jag, du har mer plats, du har makt. Är inte ditt ansvar också väldigt viktigt då?  Du kanske måste ge upp lite av den plats som du tar upp och ge upp lite av den makt du sitter på. Eller du MÅSTE inte. Men om du INTE MÅSTE göra det för att det ska bli bättre, kan du inte komma till mig som känner att jag inte har plats pga dig och säga att jag MÅSTE ta ansvar för att det ska bli bättre.

Eller du kanske tänker såhär " jag måste inte ta ansvar för jag upplever inte att det finns något problem här. Det finns inget som jag vill förändra. Jag trivs så här så varför ska jag ta ansvar för något som jag aldrig upplever som ett problem? Vill du ändra någonting så gör det. Men tro inte att jag ska ta något ansvar för din situation även om det är väldigt mycket min handlingar, passiva som aktiva, som gjort att du befinner dig i just den situationen som du upplever som ett problem. "  Makes sense.

 Men då måste du också komma ihåg att min maktposition är lägre än din och att det finns samhällsstrukturer som vill trycka ner mig. Jag kan inte existera eller agera utanför samhällsstrukturerna så jag behöver din makt som hjälp.

Om jag har ett ansvar i det här så har väl du ett ännu större ansvar som har en högre maktposition. Du kan inte bara avsäga dig allt ansvar för att du inte dradbbas lika hårt av problemet. Och ja, upplever någon att det är ett prblem så är det ett problem. Då kan inte den som säger sig inte uppleva något slags problem gå till de som upplever ett problem och tala om för dom att det inte är något problem.

När jag ska skriva en text, kvittar vad en handlar om , så skriver jag ofta i affekt. Ursäkta därför röran i texten. Och eventuella stavfel osv.

*sea captain violently shakes first mate* WAKE UP MATEY THE KARAKEN IS UPON US " What's a kraken sir!? " NOT MUCH WHATS A-CRACKIN' WHIT U

Jag är samma som jag var när du tyckte om mig som bäst, det är jag alltid. Du kommer aldrig hitta någon bättre än jag.

asså torsdag 7 juni va?

du måste visa att du faktiskt kan, du måste räcka upp handen, du måste förbättra ditt självförtroende. fast gör inte för mycket väsen av dig och skratta inte för högt, tro inte att du är mer än vad du är eller att du kan saker du inte kan. du är bara störig när du pratar så mycket, du måste vara rädd om dig. våga ta plats.

*Jag vill inte vara det, jag kan inte vara det. Det tar för mycket av min tankekraft och min personlighet. Men för dig så kan jag vara det om du vill. Fast varför skulle du vara så tom att du skulle vilja ha någon som är sån? du är bättre än det. Att jag ens kan tänka att du skulle vilja att jag var sån. Jag vill att vi ska känna varandra nu. NU SKRIVER JAG JU OM DET FAST JAG INTE TÄNKER. helvetet. Jag skulle ju aldrig göra det. Jag är ju den som aldrig nedsätter mig med sådant här trams. Jag är ju större än så. Jag är ju det! Vad som har hänt nu det förstår jag inte. Hur kan en tämligen främmande person få mig att nedsätta mig själv på det här viset?

Jag kan följa med dig. Det är klart du inte vill.VARFÖR VILL DU INTE DET?

VAD TROR DU JAG KOMMER GÖRA? INLEDA NÅGON SLAGS KONVERSATION? HUR FÖRVÄNTAR DU DIG ATT JAG SKA REAGERA NÄR DU HÅLLER PÅ? DET ÄR GULLIGT MEN VART LEDER DET TROR DU? BLIR DU BESVIKEN NÄR JAG INTE REAGERAR PÅ DET? BLIR DU BESVIKEN OCH FRUSTRERAD? HUR FAN SKA JAG REAGERA? HUR SKULLE DU REAGERA? DU FÖRVÄNTAR DIG NÅGOT MEN DU GÅR BARA RAKT IN I EN VÄGG NÄR DU FÖRSÖKER FÅ MIN UPPMÄRKSAMHET. OM OCH OM OCH OM IGEN. MED HUVUDET RAKT IN I VÄGGEN. DUNK, DUNK, DUNK. HAR DU ONT? SNART KOMMER DU FÅ ONT. 

*Jag vill skriva om det men tänker inte. Jag vill skrika om det men tänker inte. Jag vill döda någon för det men tänker inte. Jag vill skriva om varför alla andras existens blir så ynklig i jämförelse, men tänker inte. Det är svårt att tänka.

TILL MIN GAMMLE MAN

"Varför har du en pall här?"

"För det är fin, tycker jag. Men den går inte att stå på för då rasar den ihop."

"Men pallar är väl till för att sitta på?"

"...jaha ja, nee det har jag aldrig testat"